Historien om teets ursprung är till stor del höljd i dunkel och bygger på gamla skrönor och myter från Asien. Te har antagligen druckits av människor långt innan vår moderna tideräknings början. Därför finns inga tillförlitliga bevis om hur, när och vem som först uppfann teet. Till en början fanns det bara grönt te och det användes främst som medicin. De gröna tebladen användes därför i sin naturliga form, d.v.s. de tilläts inte oxidera.

Det sägs att te kan ha funnits i ca 4700 år då den kinesiske kejsaren Shennong (2737–2697 f.Kr.) drack den första koppen. Av misstag föll det ner några teblad när man kokade vatten åt kejaren. Shennongs namn som betyder ”den gudomlige lantbrukaren” var också botaniker, och eftersom att växter intresserade kejsaren så smakade han på nya drycken. Han uppskattade den väldigt mycket och beordrade därför att man skulle börja odla tebusken. Shennong är också känd för att ha identifierat många kinesiska örter och utvecklat den kinesiska medicinen.

Te finns definierat i det gamla uppslagsverket Erya som sägs ha skapats av Hertigen av Zhou som levde på 1100-talet f.Kr. Under de följande århundradena har det gjorts många tillägg och förmodligen skrevs beskrivningen om te in först på 300-talet e.Kr.

Andra bevis talar för att te har druckits i åtminstone 2000 år. Arkeologer har nämligen funnit kärl från Handynastin (206 f.Kr.–220 e.Kr.) som tros ha använts till te.